Sidor

17 juni 2008

Sjöjungfrun - Camilla Läckberg

Jag har sett mest negativa recensioner Camilla Läckbergs sjätte bok om skaran i Fjällbacka. Själv har jag aldrig tvekat att beställa hennes nya böcker så fort de givits ut, alltsedan jag upptäckte henne i ett pocketställ på ICA 2005.

Man vet vad man får. Och jag förväntar mig varken mer eller mindre. Även om jag ibland när jag läser stannar upp och stör mig på Erika Falks snokande, eller på formuleringarna om hur duktig hon är på att göra "research", så plöjer jag resten av boken i en följd. Jag vill veta hur det slutar. (För det lyckas jag aldrig lista ut själv). Och jag är underhållen. Jag behöver inte bläddra tillbaka för att minnas de olika karaktärerna, för de känner man till vid det här laget. Jag tycker att det är en del av charmen med Fjällbacka-böckerna.

Jag håller inte med om att den här är den sämsta av de sex böckerna. Tvärtom tycker jag att den är riktigt bra. Förutom att själva deckargåtan är engagerande, finns det också partier i berättelsen som gör att man blir äcklad, berörs och får bita sig i läppen. Då kan jag ha överseende med klumpiga, utstuderade och förutsägbara personer i handlingen.

Efteråt tittar jag på framsidan och blir än en gång fascinerad över hur dålig jag är på att förutse handlingen i en bok. Därför gillar jag Läckberg. Hon lyckas i alla fall överraska mig varje gång.

2 kommentarer:

Maja sa...

Håller med dig kära kollega! jag gillar henne också! Jag tycker det är fascinerande hur deckarförfattare lyckas knåpa ihp intrigen, och hon kan det bra. Där kan man tala om skrivprocess! :o) Sen är det lite puttrigt där i Fjällbacka. Jag kan också störa mig lite å Erica, men mest i de tidiga böckerna för att hon är lite mesig...

Började i Flickorna från... idag. Maj Gaaaaad! Ikväll åker barna i säng tidigt, sen är det fotboll och bok hela kvällen! :o)

Kram Maja

svartanova sa...

maja: Åh, vad roligt! Jag ska bara läsa ut två biblioteksböcker först, sen ska jag också börja med den!