Igår var jag på mitt första stickcafé! Det var så roligt att handarbeta tillsammans med andra, och det bästa av allt med att komma hemifrån var att man kunde ägna sig åt stickningen utan att det fanns en massa andra måsten. Det skilde både år och en stor portion erfarenhet på mig och de andra, men jag fick mycket hjälp och jag slapp läsa mig till tipsen. Däremot kände man sig verkligen som en gröngöling. Ägaren till affären hade blivit inspirerad av mitt köp i torsdags, och redan stickat ihop ett par tofflor till mig att titta på. Vad roligt!
Det blev många tappade maskor och åtskilliga felstickningar, så jag hann bara en halv toffla, men nu hoppas jag att jag har fått kläm på det. Mönstret till tofflorna jag stickar är från Drops, och jag börjar fundera på om det inte skulle gå lika bra att virka det...:) Jag ska nog prova det när jag är färdig. Jag funderar på att göra fler gästtofflor att hänga innanför dörren, så att de som besöker oss slipper tassa omkring på våra kalla golv. :)
Mamma, som inte har handarbetat på många år, hade inte glömt av något sen jag var liten och hon alltid hade ett handarbete i händerna. Hon satte igång med ett par barnstrumpor i petrol utan mönster med en väldig fart. Det finns så mycket historia bakom handarbete, det är fantastiskt att få ta del av ett så härligt kulturarv!
Ja...det var verkligen lite som i boken,
Livets aviga och räta, att sitta omgiven av garn och tyger, höra stickor mot varandra och olika tips bytas runt bordet. Någon hade till och med bakat en prinsesstårta till ett födelsedagsbarn, med ett garnnystan på... ;)
