När semestern är slut blir det mycket mindre tid för läsning. Då vill man verkligen att det ska vara bra när man läser. Det var inte den här. En relativt kort bok, men jag bestämde mig ändå för att sluta läsa innan den var slut.Chloës man lämnar henne, och hennes svärfar bjuder med henne och barnen ut till stugan på landet. Där diskuterar de livet. Den bufflige svärfadern gör separationen till sin sorg, då han är sååå fäst vid sin svärdotter. Men det har han aldrig visat förrän nu. Det skulle kunna ha varit en fin berättelse om hur de familjemedlemmar som inte är en del av äktenskapet tar farväl av varandra vid en separation. Jag tycker att den känns krystad, språket känns oerhört taffligt och barnsligt(kan i o f s bero på översättningen) och stundtals blir den riktigt pinsam. Jag känner mig besvärad. Jag skulle hoppat över den här och börjat direkt på Tillsammans är man mindre ensam. Man får hoppas att den är bättre.
4 kommentarer:
Bra val! Jag hoppas du inte blir besviken på nästa :)
Hm... Vad synd. Då missade du slutet på boken och den enligt mig, något oanade vändningen av sensmoralen där. En tanke som jag faktiskt rätt ofta återkommer till och delger vänner som har det svårt.
Låter inte kul. Jag hoppar direkt till nästa! Tack för i eftermiddag förresten! MYSIGT!
loveina: Ja, det är ju risken med att man ger upp en bok innan den är slut, att man missar den bättre avslutningen. Jag blir nyfiken på om du också kände av den minsta tafflighet i första hälften av boken? Om du också kände så, och den blir bättre och har en viktig poäng på slutet, då har jag ju tur att den står kvar i hyllan. Men om du tyckte den var lika givande hela boken igenom, ja, då är jag rädd att jag inte heller kan ta till mig slutet. Vore kul att veta vad du tycker! :)
Skicka en kommentar