Vilken tur att jag startade en blogg som fick mig att börja läsa. Och att min vän och kollega har påmint mig då och då om boken, som alla fick under en läromedelskväll (samma kväll som jag vann min Efterskalv av Arne Dahl och skolan vann två klassuppsättningar av Linas Kvällsbok 1 och 2). Annars hade jag aldrig plockat fram den här boken ur bokhyllan. Och då hade jag missat något. Jag har under tiden jag läst boken både skrattat högt och fått mig några tankeställare.Zbigniew berättar själv om kvällen då familjen Kuklarz och hela släkten, med alla dess egenheter, firar hans systers 40-årskalas. Han berättar för oss vad som händer på festen samtidigt som han blickar tillbaka på sina barn- och ungdomsår, på sitt liv som andra generationens invandrare i Sverige, i ett land där de tre första bokstäverna i hans efternamn är ett könsord. Om hur det är att till varje pris vilja passa in. Hur det är att ha en aggression mot allt som är polskt. Att ha osäkra föräldrar som har problem med språket, vilket skapar extra pinsamheter.
Boken är angelägen och berör. Jag älskar språket och Zbigniew är så medveten och skriver med en oerhörd självdistans om både humor och tragik. Den här måste alla bara läsa!
Tack Annika. :)
5 kommentarer:
verkar vara ännu en titel att skriva upp på att-läsa-listan.
Min påse från den kvällen fösvann!
maja: Försvann? Åh, nej. Den som faktiskt var fylld med några roliga böcker. Tur att det finns flera du kan låna av. :)
Jag fyndade Hjälp jag heter.. på årets bokrea (ett tag sen nu alltså :P) men den står fortfarande oläst i bokhyllan.. Värd att läsa alltså! :)
Kul! Jag började som sagt i den igår kväll och gillar vad jag läst so far! =O)
Skicka en kommentar