För ett drygt år sen läste jag inte mycket, hade svårt att hitta tid och komma igång. Jag läste bland andra Läckbergs lättsmälta böcker, och när det inte fanns fler tänkte jag att jag skulle hitta någon liknande serie. Jag såg Karin Wahlberg på Nyhetsmorgon och så köpte jag hennes fem första pocket, alla på en gång, utan att ha läst och en enda. Idag har jag vidgat mina läsvyer och läser gärna annat än de simplaste deckar-följetångerna, men några olästa Karin Wahlberg finns fortfarande kvar i bokhyllan. Och det skulle kännas elakt att bara lämna dem där. Så för att spara de mest intressanta och bästa kriminalromanerna i bokhyllan till sist, valde jag denna gången att försöka "arbeta av" Wahlbergs kriminalromaner om Claesson och hans Veronika.Även i den här boken smyger sig sjukhusmiljön in, inte oväntat, då författaren är läkare. En kvinna hittas död i vattnet och arbetet med att finna mördaren sätter igång, precis som vanligt. Men det som håller mitt tunna intresse uppe är kringhistorierna - om de olika polisernas privata relationer. Och det säger kanske en del om mitt svalnande intresse för själva kriminalgåtan. Boken tar lång tid att läsa. Jag kommer att läsa de sista också, men förmodligen enbart för att jag har fått en relation till karaktärerna. Bara därför.
2 kommentarer:
Jag gillar inte Karin Wahlberg. Läste hennes "Hon som tittade in" och fann den väldigt platt och trist. Tycker inte att hon får ihop det riktigt. Sedan läste jag inget mer av henne. Vet inte om jag var i rätt mood då... :o)
maja: Jag förstår dig. :)
Skicka en kommentar