Den tredje boken om Malin Fors och hennes kollegor vid
Linköpingspolisen känns inte lika självklar som de tidigare. Kanske beror det på att temat för intrigen inte intresserar mig; advokater och herrgårdsägare blir mördade, och vid sidan om det ligger ett stort fokus på Malin själv. Hennes problem, problem och problem. De tidigare böckerna tycker jag har fört en viss jämvikt mellan kriminalarens utredning av brottet och hennes privatliv, men den här gången är det tungt. Tungt så man blir irriterad på karaktären Malins brist på karaktär. Samtidigt vill boken kanske förmedla något, men spänningen drunknar i vallgraven till det fina slottet. Jag blir inte nyfiken på hur brottet ska redas ut och jag är inte intresserad av offrets röst som talar till Malin. Om det skulle uppstå ett fjärde årstidsbundet fall för Malin Fors, till exempel ett vårmord, är jag inte lika säker på att jag kommer läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar