I kväll börjar teveserien till Anna Janssons sjunde roman om Maria Wern, Okänd fågel. I går läste jag ut den första av hennes böcker, Stum sitter guden. Jag läste bok nummer tre i somras, och det stör mig lite att inte läsa böckerna i deras kronologiska ordning. Anledningen till att jag inte läste nummer ett först var att jag precis hade läst Midvinterblod av Mons Kallentoft, och inte var sugen på två deckare som avhandlar ett ritualmord i rad... För det är temat för boken. Asatro och nordisk mytologi, vid sidan om människor som är utstötta ur samhället och tvingas bo i husvagnar. Så här i efterhand var det nog tur att inte förläsa mig på människor som mördas och hittas hängande i träd, helst då en ask.För Maria Wern krånglar det rejält på hemmafronten och svärmor gör sitt bästa för att sätta foten i hjulet. Jag gillar hur berättelsen vänder på slutet och mördaren finns närmare än man kan ana.
Det var nog sista gången som jag föreställde mig Maria Wern ur min egen fantasi, jag misstänker att från och med i kväll kommer hon i de resterande böckerna att se ut som Eva Röse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar