Först var jag nära på att döma ut den på förhand, den kändes lite simpel, men att ha för bråttom är så typiskt mig. Jag blev snart överbevisad och eftersom jag har bestämt mig att enbart lustläsa i år så fortsätter jag på Mamma, pappa, barn direkt. Jag gick förbi Vyssan Lull i pockethyllan på ICA i morse också, så jag antar att den står på tur därefter.
Om jag får generalisera gillar jag inte de svenska kvinnliga krim-författarna lika mycket som de manliga jag läst, men återigen har en Carin överbevisat mig. (tillsammans med Karin Alfredsson, Karin Fossum och Karin Alvtegen)