
Som vanligt med Karins romaner är
Svek en riktig sidvändare.
Precis som de tidigare böckerna kretsar handlingen kring en person som är en tydlig produkt av sin barndom. Missförstånd, brist på kommunikation och att ta någon för givet är ämnen som blir tydliga när två människor lever bredvid- inte tillsammans med varandra.
Eva och Henriks förhållande är tyvärr fyllt av allt det där, och på grund av det är Henrik otrogen. När det går upp för Eva hur det ligger till, bestämmer hon sig för att hantera situationen med att hämnas. Hon går ut på krogen raggar upp en ung kille och spenderar natten med honom, innan hon fortsätter planera hur hon bäst ska överleva sin situation. Tyvärr väljer hon fel ragg. Och inget blir som hon har tänkt sig...
Först kniper det i magen när man släpps in för att känna på den väl beskrivna, kalla känslan mellan E och H. Deras sätt att ignorera varandra, ringa samtal i smyg, inte bemöda sig med att ens titta på sin äkta hälft och att hitta någon annans örhängen i duschen. Sen övergår den knipen till att oroas över hur det ska gå för Eva, då hon inser att hon har bränt sina broar och kastar sig huvudlöst ut i något hon inte kan förutse...
Det är svårt att jämföra de tre S-romanerna av Alvtegen jag läst, men gemensamt för böckerna är att hon gör dem så lättlästa och fängslande vid sidan av eftertänksamhet och djup.
Tre S lästa-tur att jag har två kvar!