Monday night knitting club

Igår var jag på mitt första stickcafé! Det var så roligt att handarbeta tillsammans med andra, och det bästa av allt med att komma hemifrån var att man kunde ägna sig åt stickningen utan att det fanns en massa andra måsten. Det skilde både år och en stor portion erfarenhet på mig och de andra, men jag fick mycket hjälp och jag slapp läsa mig till tipsen. Däremot kände man sig verkligen som en gröngöling. Ägaren till affären hade blivit inspirerad av mitt köp i torsdags, och redan stickat ihop ett par tofflor till mig att titta på. Vad roligt!


Det blev många tappade maskor och åtskilliga felstickningar, så jag hann bara en halv toffla, men nu hoppas jag att jag har fått kläm på det. Mönstret till tofflorna jag stickar är från Drops, och jag börjar fundera på om det inte skulle gå lika bra att virka det...:) Jag ska nog prova det när jag är färdig. Jag funderar på att göra fler gästtofflor att hänga innanför dörren, så att de som besöker oss slipper tassa omkring på våra kalla golv. :)

Mamma, som inte har handarbetat på många år, hade inte glömt av något sen jag var liten och hon alltid hade ett handarbete i händerna. Hon satte igång med ett par barnstrumpor i petrol utan mönster med en väldig fart. Det finns så mycket historia bakom handarbete, det är fantastiskt att få ta del av ett så härligt kulturarv!

Ja...det var verkligen lite som i boken, Livets aviga och räta, att sitta omgiven av garn och tyger, höra stickor mot varandra och olika tips bytas runt bordet. Någon hade till och med bakat en prinsesstårta till ett födelsedagsbarn, med ett garnnystan på... ;)

Rutor från kalaset

Min vän och svägerska A är också helt hooked på virkning. Skillnaden på garn, virknålar och hur mycket yta mormorsrutor sväljer, beroende på vilken sorts nål och garn man väljer, blev väldigt tydlig när man kikade på hennes WIP. Har man dåligt tålamod, som jag, borde man nog välja ett ordentligt garn om man någonsin ska bli färdig med sin pläd. ;) Paris passar riktigt bra till det, tycker jag. De minsta av hennes rutor är virkade i Muskat, de stora i ett underbart mjukt ullgarn från Coop.



Nova hittade en söt snigel under en byrå. Hon lämnade ett pälsstrå i pannan på den när hon insåg att den inte var hennes leksak, utan barnens. Hon är så klok och leker så försiktigt med barn. Ljuvliga hund! :)

Välkommen Andy!

Igår åkte vi till Karlstad först och främst på kalas. Men inspirerad av Fröken Elsas Helmer och med ett trängande behov att få någon slags ordning på alla mina utspridda WIP:s, så snabbsprang vi först igenom IKEA för att få med oss hurtsen Andy hem. Den är helt otroligt bra, de tre lådorna är djupa och har plats för både garn och tillbehör. Nu är varenda armstöd på sofforna här hemma tomt. Och matsalsbordet. Och soffbordet. Och dessutom har den små fina hjul, så att jag kan lätt dra med den precis där jag behöver den. Men mest kommer den säkert att stå bredvid min plats i soffan. Jag är superglad!

Virkning i bilen

Hemslöjden - my second home?

Jag skulle kunna vara där inne hur länge som helst. Jag skulle vilja köpa hur mycket som helst också, men till och med jag inser att jag behöver börja använda det jag har först... Idag blev det ändå lite pyssel till min hemliga vän (ska posta kuvertet alldeles snart), ett garnnystan som påminnelse till kommande projekt, samt mönster, stickor och garn till mitt stickprojekt nummer två någonsin. Det börjar bli kallt på vårt golv... Projektet ska jag börja på på måndag, när mamma och jag ska på Stickcafé! Yej! :)

Om du har läst de här...

...kanske du också är nyfiken att titta på teveserien av de fyra första böckerna i serien. Det är jag. Själv har jag bara läst de två första, får väl se till att läsa numero tre och fyra innan teveserien hinner dit. Hur som helst, det börjar på söndag, Kommisarien och havet. Mer kan du läsa här.

Liten väska till ficklur...

...virkad lite hursomhelst gjorde jag igen, den här gången till min kompis A:s födelsedag.

Gästvirkare

I brist på att jag själv virkar färdigt något av mina projekt, vill jag passa på att visa en filt som min syssling U virkar på. Hon är en fantastiskt kreativ person, och jätteduktig både på att sy och virka. (Om ni minns ugglan jag fick, så har hon skapat även den.) Jag vill också virka en hexagonpläd någon gång, men tills den drömmen blir verklighet njuter jag av hennes. Färgkombinationen är helt underbar, eller hur?!

Solstrålar från sista söndagen i augusti

Världens godaste morotskaka

Så heter den i alla fall i receptet ur Leilas A piece of cake. Själv har jag inte smakat riktigt än. Jag har aldrig(!) gjort frosting förut, så det var spännande, eftersom att jag redan på förhand hade bestämt att det nog förmodligen skulle vara svårt. Men speciellt avancerat var det inte, precis. Det ser alltid så smaskigt ut med olika sorters frosting på alla foton i boken, riktigt lika fin blev naturligtvis inte min, men jag hoppas att den smakar!